Å då fick vi åka ambulans igen!

Sallie hade ingen feber på morgonen när hon vaknade, men sen hade hon lite feber på eftermiddagen. Jag gjorde hembakat pizza som vi satt och mumsade på vid soffan och Sallie la jag i soffan med en flaska välling. När jag vänder på huvudet för att titta till henne så ligger hon med flaskan brevid i handen och jag säger- ska du inte ha mer? Och jag får ingen reaktion, hon stirrar bara rakt fram. Jag försöker få kontakt med henne men inser att hon fått ett nytt anfall. Jag plockar upp henne och säger till Robert att hon har fått ett anfall. Vi tar ut henne i tvättstugan där det är svalare och lägger henne i framstupa sidoläge och ger henne stesolid (kramplösande)som vi fick utskrivet förra gången. Men vi tycker ändå det tar lång tid och hon kommer inte tillbaka så vi ringer 112, som skickar en ambulans. Under tiden kommer hon tillbaka och då tar vi tempen 39,0. Ambulans personalen ger henne sen en kraftig dos av febernedsättande. De tycker hon verkar väldigt påverkad och då det bara var två veckor sen sist så vill de ta med oss in. Hon ber mig packa ihop lite blöjor och mat och sånt att ta med. Men stax efter kommer hon ut från rummet med henne i famnen och säger hon försvann igen vi måste åka nu! Då blev vi rädda! Innan hade vi ändå varit rätt lugna då vi hela tiden märkte att hon andades. Så jag bara ryckte med mig skötväskan, jackan och telefonen innan jag sprang ut. Robert fick stanna hemma denna gången. Vi hade ju tänt en brasa som vi bara inte kunde lämna. Robert packade ihop nödvändiga saker om vi skulle bli kvar, sen skjutsade snälla Matias han till oss. De tog en massa prover och hon fick inhalera då hon hade som krupp då hon grät och för att underlätta så fick hon inhalera och så fick hon kortison. Men proverna visade inget som skönt var. Sen så ska vi få en remiss till att göra en undersökning av hjärnan på henne, detta för att utesluta att det inte är nått eleptiskt. Hon kommer få ha en slags mössa hjälm som mäter aktiviteten. Men det känns ju bra att de kollar upp det även om vi och de mest troligt tror att det är feberkramper. Efter 3 timmar kunde vi ta vi ta bussen hem. Det var skönt att få komma hem. Och lilla snäckan fick sova i pappas säng i natt och pappa fick sova på soffan. Vi tyckte det va skönt att ha henne nära, då kunde jag ju bara lyssna efter hennes andetag när man vakna till. Nu är vi nyss uppstigna och idag är feben borta och en ny tand börjar komma ner. Dessa tänder! Ska de orsaka dessa febertoppar och kramper så tycker jag det är bättre att hon är tandlös. Idag skumme vi åkt till Ullared och lämnat av lilla snäckan i Hovmantorp hos kusinerna där syrran redan är. Men nu blir det inget med det! Får åka en annan dag i stället. Nu är det snart dags för lite frukost. Ha en bra dag! Kram