Å då fick vi åka ambulans igen!

Sallie hade ingen feber på morgonen när hon vaknade, men sen hade hon lite feber på eftermiddagen. Jag gjorde hembakat pizza som vi satt och mumsade på vid soffan och Sallie la jag i soffan med en flaska välling. När jag vänder på huvudet för att titta till henne så ligger hon med flaskan brevid i handen och jag säger- ska du inte ha mer? Och jag får ingen reaktion, hon stirrar bara rakt fram. Jag försöker få kontakt med henne men inser att hon fått ett nytt anfall. Jag plockar upp henne och säger till Robert att hon har fått ett anfall. Vi tar ut henne i tvättstugan där det är svalare och lägger henne i framstupa sidoläge och ger henne stesolid (kramplösande)som vi fick utskrivet förra gången. Men vi tycker ändå det tar lång tid och hon kommer inte tillbaka så vi ringer 112, som skickar en ambulans. Under tiden kommer hon tillbaka och då tar vi tempen 39,0. Ambulans personalen ger henne sen en kraftig dos av febernedsättande. De tycker hon verkar väldigt påverkad och då det bara var två veckor sen sist så vill de ta med oss in. Hon ber mig packa ihop lite blöjor och mat och sånt att ta med. Men stax efter kommer hon ut från rummet med henne i famnen och säger hon försvann igen vi måste åka nu! Då blev vi rädda! Innan hade vi ändå varit rätt lugna då vi hela tiden märkte att hon andades. Så jag bara ryckte med mig skötväskan, jackan och telefonen innan jag sprang ut. Robert fick stanna hemma denna gången. Vi hade ju tänt en brasa som vi bara inte kunde lämna. Robert packade ihop nödvändiga saker om vi skulle bli kvar, sen skjutsade snälla Matias han till oss. De tog en massa prover och hon fick inhalera då hon hade som krupp då hon grät och för att underlätta så fick hon inhalera och så fick hon kortison. Men proverna visade inget som skönt var. Sen så ska vi få en remiss till att göra en undersökning av hjärnan på henne, detta för att utesluta att det inte är nått eleptiskt. Hon kommer få ha en slags mössa hjälm som mäter aktiviteten. Men det känns ju bra att de kollar upp det även om vi och de mest troligt tror att det är feberkramper. Efter 3 timmar kunde vi ta vi ta bussen hem. Det var skönt att få komma hem. Och lilla snäckan fick sova i pappas säng i natt och pappa fick sova på soffan. Vi tyckte det va skönt att ha henne nära, då kunde jag ju bara lyssna efter hennes andetag när man vakna till. Nu är vi nyss uppstigna och idag är feben borta och en ny tand börjar komma ner. Dessa tänder! Ska de orsaka dessa febertoppar och kramper så tycker jag det är bättre att hon är tandlös. Idag skumme vi åkt till Ullared och lämnat av lilla snäckan i Hovmantorp hos kusinerna där syrran redan är. Men nu blir det inget med det! Får åka en annan dag i stället. Nu är det snart dags för lite frukost. Ha en bra dag! Kram

Lilla ❤ har feber igen!

Lilla ❤ hade 39,3 i går kväll. Men inga feber kramper än tack och lov! I går var min söta svärmor här på besök. Vi gjorde som vi brukar, vi åkte in till restaurang Peking och åt supergod bufe! De hade den Tailändska grytan som bara är sååå god! Mums! Älsklingen har varit borta på kryssning med facket i två dagar. Och kom hem igår kväll. Skönt att ha honom hemma igen! Och lagom till han kommer hem så åkte Nessie med mormor för att vara hos kusinerna över helgen. Tråkigt! Men roligt för henne så klart. Igentligen så skulle jag haft en liten Tjejkväll här igår. Men då Nessie varit förkyld så ställde vi in. För Jenny får ju inte bli sjuk nu när hon snart ska få sin lilla bebis :). Mys! Idag ville Sallie upp tidigt, strax efter sex. Då ville hon upp och spela Wii. Så söt hon är! Pekar på tv och så ska hon upp i soffan och så ska vi spela. Får se hur lillan mår idag. Hon verkar oförskämt pigg! Men det var som igår, märkte inte att hon hade feber förren vi skulle ta på pyjamasen och då kände jag att hon var varm. Tror det är dom där tänderna som spökar. Nu får det bli lite frukost. Ha en trevlig dag mina vänner! Kram

Söndagsdans

I kväll åkte jag upp till söndagsdansen på klubben. Det var ju evigheter sen jag var där, ja typ nån gång i våras. Men jag fick dansa en hel del fast jag inte kände igen så många, och det var riktigt roligt! När det var slut och jag skulle ta mig lite vatten så stod det en kille där som gav mig komplimang. Han tyckte jag var duktig att dansa och att han inte vågat bjuda upp för att jag var förbra. Jag tackade för komplimangen men sa att han visst kunde bjuda upp nån gång. Det är alltid roligt att få komplimanger :). I morgon ska vi träffa mammor och barn från föräldrargruppen på Leos lekland. Det ska bli kul att träffas, var jätte länge sen nu och Sallie kommer tycka det är jätte kul! Mitt lilla hjärta håller på att få sin första tand. Hon gapar så stort och duktigt när hon ska borsta sin tand. Tänk nu är det bara 2 månader kvar tills jag ska börja jobba! Vill inte! Vill ju vara hemma hos mitt lilla hjärta! Detta är min vardag nu, inte jobba. Men det blir nog bra bara jag kommer igång antar jag. Nä nu är kl över elva och det är väl dags att sova. I morgon börjar ju skolan igen. Natti Natti

Så då var det dags igen!

Tiden har verkligen sprungit iväg!!
Höstlovet är redan här och det är redan fredag så inte många dagar kvar.
Ja det har ju hunnit hända lite sen sist. Sallie har hunnit fylla 1år och är nu 13,5 månad. Tänk va fort tiden går!

I söndags var vi med om det värsta vi varit med om! Och detta önskar vi inte någon annan förälder.
Sallie vaknade med feber. Inte så jätte mycket men 38,3. Hon fick flytande alvedon men hon spottade nog ut det mesta skulle jag tro. Sen innan jag åkte för att lämna Nessie på dansen fick hon lite till och hon spottade nog ut det mesta då oxå. När jag  ändå var iväg så passade jag på att åka in till apoteket för att köpa suppar att ge henne i stället. Men vågade ju inte ge henne nån när vi kom hem eftersom vi inte visste hur mycket hon fått i sig. Sen sitter vi och sjunger lite i soffan och sen sätter jag Sallie brevid Robert för jag ska gå och lägga in mina föräldradagar. Efter bara några minuter säger Robert - Annelie titta. - Vad, sover hon eller? - Jag vet inte. Jag går fram till Sallie och kollar på henne, då rullar ögonen uppåt och hon smäcker med munnen och jag förstår att allt inte står rätt till. Jag lyfter upp henne och får ingen kontakt med henne. Jag skriker till Robert att han ska ringa ambulans. Efter ett tag så börjar hon bli blå och vi blir ju helt förstörda och rädda och tror att hon ska dö! Jag lägger henne på golvet och blåser försiktigt två gånger, och då kräks hon och kommer tillbaka och börjar gråta. 11 minuter tog det för ambulansen att komma. Det var 11 långa minuter! När de stannar så springer de in, men när de ser att Sallie är med medvetande och gråter så tar de det lugnt och säger va härligt att se att hon gråter. De tar en temp på henne och då har hon 39,3. Hon hade fått feberkramp. Och det uppstår när febern stiger så snabbt att deras små hjärnorinte hinner med. Man kan tydligen inte dö av det, men skulle det hända igen så skulle jag bli lika rädd, och nog handla lika dant. Vi fick iallefall åka med ambulansen in till barnakuten för övervaknig över natten. Vi var ju helt chockade! Och jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det.
Halv 4, 24 timmar efter att vi kommit in fick vi åka hem. Det var skönt att få komma hem men det kändes tryggt att vara där under natten. Och det var helt underbar personal och vi blev väl imhändetagna. Här sover hon gott på pappas bröst, timmarna innan vi får åka hem.

 

Vi som hade bokat tågbiljetter för att åka och hälsa på barnens moster och kusiner. Men det blidde inget med det. Men det kanske var lika tur då den stora flickan i deras familj fick magsjuka den natten.

Igår så var Calmarsunds Mur & Fasad hemma och och kaklade färdigt i vårat nya kök ( som ni fortfarande inte har fått sett) Får väl snart ta och lägga ut lite bilder på det ;). För och efter bilder. Här kommer det färdiga resultatet av kaklingen :). Sen återstår det lite pill till innan det är klart köket.

Fint eller hur!

Sen hade vi Jenny här på frukost. Det bjöds på hemkokt risgrynsgröt och svärmors hembakta bröd.
Sen åkte vi till Leos lekland, för att träffas med lek för barnen med bästa tjejerna Anna och Ulle. Ja det gjorde nog nästan hela kalmars befolkning oxå kändes det som! Men det var härligt att träffas och få prata lite tjejsnack! :). Här har ni en lycklig tjej i bollhavet :)

Ha en toppen dag nu mina vänner! Kram