Så då var det dags igen!

Tiden har verkligen sprungit iväg!!
Höstlovet är redan här och det är redan fredag så inte många dagar kvar.
Ja det har ju hunnit hända lite sen sist. Sallie har hunnit fylla 1år och är nu 13,5 månad. Tänk va fort tiden går!

I söndags var vi med om det värsta vi varit med om! Och detta önskar vi inte någon annan förälder.
Sallie vaknade med feber. Inte så jätte mycket men 38,3. Hon fick flytande alvedon men hon spottade nog ut det mesta skulle jag tro. Sen innan jag åkte för att lämna Nessie på dansen fick hon lite till och hon spottade nog ut det mesta då oxå. När jag  ändå var iväg så passade jag på att åka in till apoteket för att köpa suppar att ge henne i stället. Men vågade ju inte ge henne nån när vi kom hem eftersom vi inte visste hur mycket hon fått i sig. Sen sitter vi och sjunger lite i soffan och sen sätter jag Sallie brevid Robert för jag ska gå och lägga in mina föräldradagar. Efter bara några minuter säger Robert - Annelie titta. - Vad, sover hon eller? - Jag vet inte. Jag går fram till Sallie och kollar på henne, då rullar ögonen uppåt och hon smäcker med munnen och jag förstår att allt inte står rätt till. Jag lyfter upp henne och får ingen kontakt med henne. Jag skriker till Robert att han ska ringa ambulans. Efter ett tag så börjar hon bli blå och vi blir ju helt förstörda och rädda och tror att hon ska dö! Jag lägger henne på golvet och blåser försiktigt två gånger, och då kräks hon och kommer tillbaka och börjar gråta. 11 minuter tog det för ambulansen att komma. Det var 11 långa minuter! När de stannar så springer de in, men när de ser att Sallie är med medvetande och gråter så tar de det lugnt och säger va härligt att se att hon gråter. De tar en temp på henne och då har hon 39,3. Hon hade fått feberkramp. Och det uppstår när febern stiger så snabbt att deras små hjärnorinte hinner med. Man kan tydligen inte dö av det, men skulle det hända igen så skulle jag bli lika rädd, och nog handla lika dant. Vi fick iallefall åka med ambulansen in till barnakuten för övervaknig över natten. Vi var ju helt chockade! Och jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det.
Halv 4, 24 timmar efter att vi kommit in fick vi åka hem. Det var skönt att få komma hem men det kändes tryggt att vara där under natten. Och det var helt underbar personal och vi blev väl imhändetagna. Här sover hon gott på pappas bröst, timmarna innan vi får åka hem.

 

Vi som hade bokat tågbiljetter för att åka och hälsa på barnens moster och kusiner. Men det blidde inget med det. Men det kanske var lika tur då den stora flickan i deras familj fick magsjuka den natten.

Igår så var Calmarsunds Mur & Fasad hemma och och kaklade färdigt i vårat nya kök ( som ni fortfarande inte har fått sett) Får väl snart ta och lägga ut lite bilder på det ;). För och efter bilder. Här kommer det färdiga resultatet av kaklingen :). Sen återstår det lite pill till innan det är klart köket.

Fint eller hur!

Sen hade vi Jenny här på frukost. Det bjöds på hemkokt risgrynsgröt och svärmors hembakta bröd.
Sen åkte vi till Leos lekland, för att träffas med lek för barnen med bästa tjejerna Anna och Ulle. Ja det gjorde nog nästan hela kalmars befolkning oxå kändes det som! Men det var härligt att träffas och få prata lite tjejsnack! :). Här har ni en lycklig tjej i bollhavet :)

Ha en toppen dag nu mina vänner! Kram